Det är en tidig morgon i slutet av 70-talet. Dagen har knappt hunnit gry. Sven sitter i pannrummet hemma i bostaden innan arbetsdagen börjar på Micki. Här hittar han ro för att tänka, medan han eldar för att fru och tre barn ska vakna i ett varmt hem. Morgnarna i pannrummet är en stund där han kan släppa tankarna fria. Här, på vedkubben, har han löst många problem. Just idag är det lära-gå-vagnen som Sven funderar på. Vagnen rullar så lätt att barnet inte hinner med. Sven behöver komma på ett sätt att bromsa vagnen. Kanske, om man kunde…
Sven Aronsson har spenderat mer eller mindre hela sitt liv i leksaksfabriken. När han är 10 år, 1944, grundar hans pappa, farbröder och fastrar tillsammans Micki Leksaker. Svens pappa, Georg, är äldst i syskonskaran och blir Mickis första chef. Sven minns hur det var att växa upp i en värld av nyföretagaranda, leksaker och hetsiga diskussioner mellan syskonen.
– Det var en enorm sammanhållning hela tiden. Visst blev det gräl och diskussioner, men de kom alltid fram till gemensamma beslut. Min faster Göta höll ihop och fostrade både bröderna och oss barn, berättar Sven.
Uppfinningsrikedom blir nyckeln till framgång
Sven börjar sin karriär på Micki som springpojke. När han går i pension 1999 har han hunnit arbeta på lagret, vara resande försäljare, verkmästare och produktionsansvarig. Under många år är han också den som driver den största delen av produktutvecklingen på Micki.
Den egna produktutvecklingen har alltid varit en central del i verksamheten. Att tillföra något unikt till produkten blir tidigt en viktig del av Mickis framgång. Genom den fantasi och uppfinningsrikedom som genomsyrar företaget, får leksakerna något som konkurrenternas leksaker inte har.
Lära-gå-vagnen ser dagens ljus
Under slutet av 1970-talet tar Micki fram en prototyp på en ny produkt: en lära-gå-vagn.
Men prototypen tippar lätt och dessutom rullar den så fort, så barnet inte hinner med. Sven, som då är produktionsansvarig, arbetar vidare med lära-gå-vagnen.
– Vi flyttade fram tyngdpunkten från handtaget ner till hjulen, för att den inte skulle tippa lika lätt. Sen kom vi på att vi skulle bromsa vagnen lite. Då kom jag på att om man borrade ett hål i navet och skruvade i en järnskruv, så man kunde liksom skruva åt bakhjulen och då bromsa vagnen. Men när barnen hade kört den några gånger, så repade järnskruven upp axeln och då blev det ingen bromseffekt, berättar Sven.
Sen kommer skruvar i plast, som kan bromsa utan att lära-gå-vagnens hjulaxel repas upp. Det blir lösningen på problemet! Den nya lära-gå-vagnen med bromsade hjul kommer ut på marknaden 1978 och blir en succé. Lära-gå-vagnen blir ett stabilt stöd vid de första stegen för mängder av barn runtom i Sverige och världen.
Sen kommer skruvar i plast, som kan bromsa utan att lära-gå-vagnens hjulaxel repas upp. Det blir lösningen på problemet! Den nya lära-gå-vagnen med bromsade hjul kommer ut på marknaden 1978 och blir en succé. Lära-gå-vagnen blir ett stabilt stöd vid de första stegen för mängder av barn runtom i Sverige och världen.
Under årens lopp kommer Mickis lära-gå-vagn ut i många varianter. Olika färger, tillhörande pussel och ett handtag för att göra om vagnen till en dragvagn är bara några exempel. Micki tillverkar också lära-gå-vagnen EKORRE åt IKEA under många år.
Lära-gå-vagnen lever kvar än idag, i Mickis sortiment och i mångas hem. Svens uppfinning med bromsningen av hjulen är fortfarande en viktig del av lära-gå-vagnens funktionalitet.
”Leksaker är hjälpmedel för att leka och fantisera”
Sven har ägnat större delen av sitt liv åt leksaker. Men som liten leker han väldigt lite med köpta leksaker.
– Det var krig, mörkläggning och väldigt turbulent. Vi var väldigt fattiga och jag hade inga leksaker alls. Jag och min syster Elisabet, som är tre år äldre än mig, lekte skola, affär och doktor. Det var fantasilekar då, berättar Sven.
Trots att Sven ägnat hela sitt liv åt leksaker, ser han inte dem som centrala i barns lek. I leken är det fantasin som är i centrum.
– Leksaker är hjälpmedel för att leka och fantisera. Leken är en arena för gränslös fantasi. En leksaksspis är ju en fantasiarena där man bakar, bjuder, pratar, donar och har sig. Fantasilek är väldigt utvecklande, säger Sven.
”Jag visste att jag kunde påverka vår situation – det gav mig trygghet”
Att växa upp under kriget har givetvis präglat Sven. Han berättar om att han som liten hjälper till att samla ved genom att ta hand om spill från närliggande butiken och fabriker. Han säljer också tidningar för att familjen ska få in pengar till mat.
– Jag behövdes. Jag har alltid fått veta att JAG KAN. Det gav mig en underliggande trygghet i och med att jag fick uppdrag och kunde påverka vår situation, säger Sven och lägger till:
– Barn behöver känna att de behövs.