Vår Story
De lekfulla fabrikörerna
Berättelser om företag blir lätt beskrivningar av kalla fakta. Självklart har vi också såna.
Men här handlar det om nåt annat. Det här är historien om varför vi finns.
1866
Allt började med en
man och hans idéer
År 1866 hade Alexis Westerdahl stigit av tåget vid Gemla station – med den storslagna tanken, att vanliga ungar skulle få tillgång till riktiga leksaker. Han hade lyckats. Några decennier senare fanns en flora av leksaksfabriker i bygden. En av dem hade startats av Aron Johansson och hans två kompanjoner. De drev firman i nästan tre decennier innan den såldes.
1944
En ovanligt lekfull familj
Aron och hans fru Kristina fick sex barn med efternamnet Aronsson. Äldste sonen
hette Georg. År 1944 levde han som resande bokförsäljare med ganska trött
inställning till jobbet. Han var uppvuxen i en värld av leksaker. Och drömmen var att återvända. För att lyckas behövde han en leksak som inte kostade skjortan att tillverka. Men ändå utmärkte sig i mängden. I den leksaken såg han sin framtid.
Kan vi få en runda till här, fröken!
På Stora Hotellet i Jönköping träffade Georg en person som presenterade sig som konstnär, men visade sig ha betydligt fler strängar på sin lyra. Åtminstone denna kväll, när han efter bara några snapsar, tog sig an Georg Aronssons bekymmer. En tillkallad servitris fick låna ut sitt anteckningsblock (samt servera mer att dricka). Och snart fylldes bordet med vildsinta, kreativa skisser. Ivrigt påhejade av Georg som försåg konstnären med kunskap om villkoren för en unik leksak, som kunde tillverkas med minimala investeringar.
En lång och hetsig diskussion
Väl hemma i barndomshemmet i Gemla redogjorde Georg för sina syskon om sin plan. Med de – under viss berusning – nedklottrade skisserna som enda bevismaterial, redogjorde han för vad som kunde finnas i paketet: idén till en gemensam framtid. Diskussionen blev lång och hetsig. Men snart var diskussionen av mer konstruktiv karaktär. Micki-Kul skulle underverket heta. Om produkten gick att sälja…
1950
Dom lekfulla fabrikörerna
Micki växer. Samtidigt krymper konkurrenterna. Produktutveckling är grunden för Mickis framgångar. Kluriga fabrikörer med utpräglat leklynne går ständigt omkring med nya idéer. Götas kringlor på kaffebordet får sällskap av nya prototyper och modeller.
1988
Sen kom IKEA
Med IKEA kom en helt ny syn på leksakstillverkning.Med större produktion på färre antal händer. Allt för att klara konkurrensen från tillverkare i andra länder. Det blev en tid av lärdom för Micki Leksaker. När sagan om IKEA nått sitt sista kapitel fanns en ny filosofi inbyggd i väggarna.
1991
Pippi gör entré
I början av 90-talet tar Micki Leksaker upp Världens starkaste flicka Pippi som licens. En karaktär som är lika populär idag som den var då. Med Pippi startade succén med vår populära Mickileksaker med olika licenser. Sedan dess har bland annat Bamse och Babblarna tillkommit.
1997
Lundby köps
Några år senare, 1997, köps det klassiska varumärket Lundby upp. Med de anrika dockhusen, som har funnits sedan 1947, växer Micki Leksakers utbud. Utbudet växer ytterligare dramatiskt när Magtoys köps upp några år senare. Då adderas bland andra taldockan Skrållan till sortimentet.
2021
Micki adopterar Rubens Barn
2021 köper Micki företaget Rubens Barn. Med Rubens Barns unika, handsydda tygdockor växer Mickis utbud av populära dockor ytterligare. Tillsammans skapar Micki och Rubens Barn ännu mer utvecklande, hållbar lek för barn över hela världen.
Skratten visar vägen
Det var en gång ett vitt, vackert hus. I köket stod en glad tant, omgiven av sina skrattande bröder. På kaffebordet stod koppar och kringlor. Och leksaker. Tillsammans ägde de en liten fabrik där leksakerna tillverkades. Varje gång en ny leksak såg dagens ljus ställdes den på bordet för att tittas och pillas på. I början var alla tysta och låtsades förnuftiga. Sen kom skratten. För även om de var vuxna, och skulle föreställa kloka, så älskade de leksaker. Och visste precis vad de var till för. Detta hände sig i det lilla landet Sverige. Krigen i världen var över och alla fick det bra. Leksaker blev självklara. För alla barn. Nästan.
Ju längre tiden gick desto mer började det där ”nästan” kännas påträngande. Firman var större nu, och ägarna nya generationer av släkten. Men fortfarande visste man precis vad leksaker var till för. Och använde all sin kunskap för att få höra nya porlande skratt. Det gick bra. Idéer, samarbeten och trendspaning gav goda resultat. Men så var det detta med ordet ”nästan”. Det ville man också göra nåt åt. Så mycket man bara kunde…